Att läsa Mare Kandre
Jag läste inte något av Mare Kandre medan hon ännu var vid liv. Jag minns att jag gjorde några försök, men gav upp. Texterna fick inte något liv, de kändes för artificiella, för konstruerade . De angick mig inte. ”Det är för att du är man, och för gammal”, sa en yngre kvinnlig bekant. Brutalt och uppriktigt. Hon hade läst allt som Mare Kandre publicerat och tillhörde utan tvekan den hängivna beundrarskaran.
Mare Kandre hade ett slags kultstatus, både som författare och sångare i något band, vars musik berörde mig ännu mindre. I det fallet var det självklart en generationsfråga. Och så måste det kanske också vara.
Men man kan ändra sig. Den förträffliga biblioteksfilialen vid Hornstull ställer då och då ut bord med utrangerade böcker som är till salu för några kronor. Där hittade jag romanen Bestiarium, en av Mare Kandres tidigare romaner. Jag bestämde mig för att ge författarskapet en chans. Det visade sig vara ett bra beslut. Bestiarium visade sig vara en märkligt intressant roman. Den utspelar sig i något slags arkaiskt, viktorianskt England. En föräldralös ung man med ett ointressant kontorsarbete blir utslängd från sitt hyresrum och rymmer från sitt innehållslösa arbete och råkar ut för en rad ömsom kusliga, ömsom upplyftande erfarenheter.
Stilistiskt vacklar texten mellan pastisch och platt nusvenska. Länge upplevde jag boken som mycket ojämn, en irriterande språklig skvader, men med ett driv i berättande som ändå fick mig att fortsätta läsningen. Det visade sig att uthålligenheten gav stor utdelning. Under den sista tredjedelen av bokens mer än trehundra sidor lyfter berättelsen till en mycket hög och djupt originell nivå. Den unge mannen möter en mycket märklig varelse, ett monster som tycks vara en blandning av en blåval, sjöjungfru och storsjöodjur. På något dunkelt sätt upplever bokens huvudperson att monstret är eller i varje fall representerar hans mor, som tog livet av sig i hans tidiga barndom. Att följa alla de bisarra och osannolika turerna kring denna märkliga på en gång motbjudande och rörande varelse var en mycket stark läsupplevelse. Jag tror mig lugnt kunna säg att något liknande har jag aldrig läst tidigare.
Det är alltid befriande när ens gamla fördomar kommer på skam. Jag har insett att det är dags att skaffa Mare Kandres övriga romaner. Jag ser fram mot att läsa dem.
