Jag har en vän som heter Björn Ed. Han är en välkänd inredningsarkitekt med utställningsarkitektur som specialitet. Under senare år har han åkt runt i världen med en utställning om Alfred Nobel som han anpassat till lokaler av olika storlek och utseende. Jag är säker på att han är bra på att hitta praktiska och enkla lösningar utan åthävor och framför allt utan att ge avkall på det estetiska uttrycket eller informationens överskådlighet.
I många år har vi firat nyår hemma hos Björn och Eva-Lisa i deras vackra hem som ligger granne med Drottningholms slott. Som avslutning på det varma och hjärtliga kalaset brukar vi få ett exemplar av hans egenhändigt tillverkade kalender, alltid en ny underfundig variant av intrikat poetisk och konstnärlig pappslöjd. Vi har kvar de flesta, de står på hedersplats som troféer i bokhyllan .
Men i år blev det ingen kalender utan en utsökt liten fotobok med titeln Stuprör i St. Petersburg. Och det är precis vad det handlar om. Boken består av ett antal fotografier av - stuprör i St. Petersburg. Björn har alltid kameran med sig när han reser , liksom ritstift och skissblock.
En av Björns många goda och avundsvärda egenskaper är hans förmåga att se och förmedla vad han ser. Stuprören i St. Peterburg framstår som stora personligheter, ofta rätt buckliga och illa medfarna, men livskraftiga och funktionsdugliga, ömsom diskreta, ömsom högljudda.
I många år har vi firat nyår hemma hos Björn och Eva-Lisa i deras vackra hem som ligger granne med Drottningholms slott. Som avslutning på det varma och hjärtliga kalaset brukar vi få ett exemplar av hans egenhändigt tillverkade kalender, alltid en ny underfundig variant av intrikat poetisk och konstnärlig pappslöjd. Vi har kvar de flesta, de står på hedersplats som troféer i bokhyllan .
Men i år blev det ingen kalender utan en utsökt liten fotobok med titeln Stuprör i St. Petersburg. Och det är precis vad det handlar om. Boken består av ett antal fotografier av - stuprör i St. Petersburg. Björn har alltid kameran med sig när han reser , liksom ritstift och skissblock.
En av Björns många goda och avundsvärda egenskaper är hans förmåga att se och förmedla vad han ser. Stuprören i St. Peterburg framstår som stora personligheter, ofta rätt buckliga och illa medfarna, men livskraftiga och funktionsdugliga, ömsom diskreta, ömsom högljudda.
När han arbetade i Botswana tecknade han varje dag scener ur livet i gathörnet intill hotellet, det blev bilder med absolut självklar och storögd känsla av att vara i Afrika, starkare och mer levande än något flashigt reportage i National Geografic Magazin.
Teckningarna resulterade i ett litet häfte som jag ofta återvänder till när jag behöver få positiv påverkan, en kreativ knuff framåt i livets karusell.
Den lilla boken om stuprören i St.Petersburg kommer jag att ha stor glädje av på samma sätt. Det finns en stor tröst för oss andra i hans sätt att använda sin blick, att hitta liv, bilder och uttryck i det förbisedda , i det slitna, i det vardagliga.
Dessutom är det vackert! Men det är en skönhet som inte tränger sig på. Den finns där, men bara om man verkligen vill hitta den. Med Björns blick får jag hjälp att göra det.
Den lilla boken om stuprören i St.Petersburg kommer jag att ha stor glädje av på samma sätt. Det finns en stor tröst för oss andra i hans sätt att använda sin blick, att hitta liv, bilder och uttryck i det förbisedda , i det slitna, i det vardagliga.
Dessutom är det vackert! Men det är en skönhet som inte tränger sig på. Den finns där, men bara om man verkligen vill hitta den. Med Björns blick får jag hjälp att göra det.
Det är väldigt fint.
No comments:
Post a Comment