Arthur och George

Sommar - och dags att läsa böcker som blivit försummade. Till den kategorin hör Arthur och George av Julian Barnes. Den kom ut på svenska förra året och fick bra recensioner. Det är en sorts ”romandokumentär”. Till stora delar består den av autentiska dokument.

Boktitelns Arthur är ingen mindre än författaren Arthur Conan Doyle, skapare av den överintelligente mästerdetektiven Sherlock Holmes. Mitt i sin synnerligen framgångsrika karriär mer eller mindre snubblar han över ett flagrant justitiemord, begånget av den prestigeladdade och för sin opartiskhet världsberömde engelska rättvisan. En ung advokat, titelns George, son till en lantlig kyrkoherde fälls på falska bevis till sju års straffarbete för grovt djurplågeri.

Arthur Conan Doyle läser in sig på fallet, förfäras över svagheten i poliskårens, rättsläkarens och åklagarens arbete och deras argumentation inför rätten. Georges far är född i Indien och parser. Varken han eller sonen ser ut som ”vanliga” engelsman. Det är inte svårt att ana sig till att det finns ett påtagligt främlingsfientligt inslag i domslutet.

Arthur Conan Doyle engagera sig i fallet med all den kraft och mediala genomslagskraft han kan mobilsera och till slut måste inrikesdepartementet erkänna att domslutet var felaktigt. George rentvås och kan ta upp sin advokatpraktik igen.

Men romanen är mer än en redogörelse för ett upprörande rättsfall. Med bred, skickligt orkestrerade drag målar han upp politiska stämningar och sociala förhållanden i det viktorianska England. Porträtten av den kraftfulla, självsäkre Conan Doyle och den blyge, återhållsamme och hämmade George är konturskarpa.

Arthur och George är en riktig ”turnpager”, till och med de långa citaten ur rättegångsprotokoll och vittnesberättelser är spännande att läsa.