Litet teater

Jag har varit på teater igen. Såg En familj. August Osage County på Dramaten och Sex roller söker en författare på Stockholms Stadsteater. Mitt problem är att jag inte vet vad jag ska säga om det jag såg. I båda fallen handlade det om synnerligen välspelade, mycket kompetenta uppsättningar. Ingen skugga faller över skådespelare och regissörer.
Men pjäserna!
En familj. August. Osage County handlar om en minst sagt dysfunktionell amerikansk medelklassfamilj. Stycket ekar fullt medvetet av O´Neill. Där fanns till och med en pillermissbrukande mamma, överdådigt spelad av Marie Göranzon. Pjäsen pendlar drastiskt mellan fars och tragedi. Jag upplevde den som akademisk, distanserad och kyligt välskriven, för att inte säga kalkylerad. Men den gav den skickliga skådespelarna rika möjligheter till dramatiska och mycket underhållande utspel. Det var helt enkelt deras afton, och det var väl bra i och för sig - men litet tomt om man väntat sig något mera.
Sex roller söker en författare är ju en klassiker av Luigi Pirandello, ofta spelad på världens alla stora teatrar. En teatergrupp som repeterar en pjäs (på Stadsteatern regissören Mörk- Eidems egen variant av Tre systrar som gick för ett par år sedan). Plötsligt dyker det upp sex sorgklädda figurer, en familj bakom scenen. De vill att skådespelarna ska berätta deras sorgliga historia. Det leder till en lång rad av intrikata förvecklingar och diskussioner om teatern och verkligheten, om sken och sanning. Stadsteaterns uppsättning är fräckt publiktillvänd, skickligt spelad och stark i sin medvetna teatralitet med Lennart Jaekel i rollen som Fadern i centrum.
Det är klart att det blev bra teater. Men det finns klassiker som inte åldras vackert, och dit tror jag Sex roller söker en författare råkar höra. Jag tyckte helt enkelt att den kändes nattstånden. Det kunde inte Mörk- Eidem riktigt rå på, trots det fina skådespeleriet och trots hans skicklighet och fingerfärdighet som regissör.