Såg den tyska filmen The Baader-Mainhof Complex i går. Den har gått ett tag och kommer snart att försvinna från repertoaren. Hade dragit mig i det längsta från att se den, men föll till slut till föga. Barder – Meinhof ligan, eller RAF (Rote Armé Fraktion) härjade som värst när jag själv var i tjugo-tretioårsåldern och flörtade rejält med vänsteråsikter i kölvattnet av Vietnamkriget. Det var en turbulent period i världen och livet och ett och annat borde man vare sig ha tänkt eller sagt. Men Baader-Meinhof begrep jag mig aldrig på. Jag förstod inte meningen med att kapa passagerarplan, råna banker eller ta livet av demokratiskt valda makthavare. Jag tyckte det var skrämmande och motbjudande.
En perifer medlem gömde sig en period i en lokal på Söder i Stockholm där den journalistgrupp var inhyst som jag tillhörde på den tiden. Jag träffade honom aldrig. Hörde bara talas om att han kom dit nattetid. Någon i gruppen måste ha fungerat som mellanhand. Jag vet inte och ville inte veta då heller.
Jag förstod det inte då, och filmen bidrar inte till någon förståelse i efterhand. Hur kunde unga, välutbildade människor över huvud taget komma på något så fasansfullt kusligt? I filmen ses filmstjärnevackra personer agera i de vidrigaste scener jag tror mig ha sett i någon europeisk film: Baader – Meinhof som actionfilm med vilda biljakter, häftiga explosioner och blodiga k-pistdueller.
Det kan kanske fungera om man gillar detta slags filmvåld. Jag avskyr det, särskilt när det ska föreställa verklighet. Men fick jag någon förklaring till det som hände?
Ett knippe karismatiska psykopater som råkar stråla samman i en viss historisk situation och dra med sig ett antal jagsvaga individer i avgrunden. Räcker det som förklaring?
Svaret är NEJ!
1 comment:
Intressant, Erik. Vi får prata om filmen när vi ses nästa gång. Jag håller inte riktigt med.
Post a Comment