Saturday, December 4, 2010

Kära Syster! Jag tyckes hafva otur i allt



Jag kan inte påstå att jag legat vaken om nätterna och grubblat över Johan Lagerlöfs öde. Han var Selma Lagerlöfs bror, född 1854. I biografiska texter om den berömda systern brukar han nämnas i förbifarten och snabbt avfärdas som litet tragisk och misslyckad. Det påpekas att han i många år fick ta emot understöd av henne. Selma Lagerlöf blev ju blev ganska förmögen med tiden. Sven Stolpe, som tidigt skrev en bok om Selma Lagerlöf, kastade bara en blick på Johans porträtt och bestämde sig för att han var om inte utvecklingsstörd så åtminstone näst intill. Punkt slut. Det var en uppfattning som hängt med hos åtskilliga andra skrivande personer.
Men Sven Stolpe var inte något sanningsvittne, det ska gudarna veta! Hade han orkat ägna sig litet åt källstudier hade han kunnat konstatera att Johan var kapabel både till att leda en tobaksfabrik och sköta en affär. Och viktigast av allt: i ett trängt läge när syster Selma ville lämna det alltmer sönderfallande Mårbackalivet och utbilda sig till lärarinna stödde brodern henne och hjälpte till ekonomiskt så att hon kunde fullfölja sina planer, trots våldsamma protester från deras gravt alkoholiserade far, löjtnant Lagerlöf. Fadern fick dessutom eldunderstöd av sin syster, ”faster Lovisa” som enligt Torbjörn Sjöqvist "hatade yrkeskvinnor".
Selma var Johan evigt tacksam för den hjälp hon fick. Därför var det kanske inte så märkligt att hon ställde upp med ekonomiskt understöd till brodern och hans familj när det kärvade till sig för honom. Efter en trasslig och förnedrande konkurs, både när det gällde Mårbacka och hans egen fabrik i Lidköping emigrerade han med sin fru Nanny till USA där han hankade sig fram med varierande framgång. Ska vi vara uppriktiga så gick det ganska uselt för honom i det mesta han företog sig och utan penningförsändelserna från systern hade det förmodligen gått riktigt illa. Han dog redan vid 58 ålder i levercancer.
Inget särskilt heroiskt levnadsöde med andra ord, men ändå värt att berätta om. Det gör Torbjörn Sjöqvist i en fin liten bok som givits ut av Mårbackastiftelsen med titeln ”Kära syster! Jag tyckes hafva otur i allt. Tosrbjörn Sjöqvist har gått till källorna och vaskat fram ett levnadsöde med förvånansvärt tydliga konturer ur bevarade brevsamlingar, kyrkböcker och husförhörslängder. Materialet är ganska magert och fragmentariskt, men Torbjörn Sjöqvist har handskats skickligt med de fakta han har hittat belägg för och boken lever inte minst på de väl valda citaten ur Johans brevväxling med sin syster. Inte minst intressant är det att följa hans redogörelser för de ekonomiska företag han tar initiativ till. De ger en mycket tydlig och distinkt tidskänsla. Och det är inte minst spännande att läsa om alla de ekonomiska turerna kring räddningsförsöken av Mårbacka.
Johan Lagerlöfs levnadsöde växer till något vida mera än att vara något slags negativ motbild till sin framgångsrika systers. Han var en människa i sin tid, i sin egen rätt, inte speciellt framgångsrik kanske, men ingen ska kunna säga att han inte kämpade för att göra sitt liv produktivt och meningsfullt. Sven Stolpe hade fel. Det hade han ofta.

No comments: