Medan åren går

Jag har funderat en del över Mike Leighs film Medan åren (Another year). Det finns ett, som jag tycker, intressant perspektiv som jag inte sett har blivit behandlat i recensionerna. Filmen börjar med att en kvinnlig läkare har ett samtal med en djupt deprimerad, sömnlös patient (suveränt gestaltad av Imelda Staunton ). Läkaren vägrar skriva ut sömnmedel för mer än en veckas konsumtion och föreslår samtal med en kurator. Vi får sedan se den olyckliga kvinnan i ett nästam stumt samtal med Gerri, filmens kvinnliga huvudperson, kurator och lyckligt gift sedan decennier med Tom Filmen slutar med att Gerri i stort sett upprepar den kvinnliga läkarens ord till den sömnlösa kvinnan i filmens inledning , men nu till sin gamla vän och arbetskamrat Mary, som oavbrutet lyckas krångla till sitt liv och blir alltmer olycklig och förvirrad. Tom och Gerri har plötsligt fått en trevlig svärdotter och in i huset flyttar också Toms bror som blivit änkeman. Det finns inte längre plats för Marys olycka i kärnfamiljens sköte. ”Du borde tala med en kurator”, säger Gerri avvisande torrt och trött när den förtvivlade Mary – som är van att komma och gå litet som hon vill i huset - kommer på objudet besök en lördag eftermiddag. Gästrummet är upptaget. Den goda värmen har blivit betydligt kyligare.
På ett skickligt sätt har Mike Leigh gestaltat den mänskliga värmen, men också dess begränsingar.

Freedom av Jonathan Franzen

Jonathan Franzen slog igenom med romanen Corrections (Tillrättalaägganden heter den på sevnska). Det var en sorts klagosång över den amerikanska familjen.)
Den nya boken, som kom ut i USA i höstas heter kort och gott Freedom. (Jag antar att den svenska titeln kommer att bli Frihet). Det är en saftig sak på nästan 600 tättryckta sidor som det tog mig tre veckor att ta mig igenom. Inte på heltid, förstås, men om man räknar med att jag i genomsnitt har läst två timmar varje dag så handlar det om ungefär 40 timmars intensiv läsupplevelse.
Jag uppfattar romanen som ett slags gestaltad undersökning eller rent av dekonstruktion av det moderna frihetsbegreppet i ett konsekvent amerikanskt perspektiv.
Handlingen tar sitt avstamp i Kennedy-erans euforiska frihetsrus, eller vad man ska kalla det. Med denna demokraternas jordskredsseger tycktes det plötsligt för många- kanske framför allt intellektuella - amerikaner som om politiken kunde vara attraktivt instrument för att driva igenom goda idéer.
Naturligtvis blir det mycket komplicerat. Somliga skadas av den inneboende elitismen i den demokratiska sfären, andra dras in i halsbrytande politiska kompromisser som i stort sett eliminerer all ideliasm. Somliga driver sin frihetskänsla långt ut i total hänsyslös egoism, andra lämnar de demokratiska idealen för att ansluta sig till republikansk konservatism och ytterligare andra personer halkar omkring bland alla tankar och ideer i abolut förvirring.
Det låter kanske rörigt men romanen är mycket väl sammanhållen i en klassisk episk litterär tradition. Alla bokens huvudpersoner är nära relaterade till varandra genom släktskap eller erotisk attraktion . I centrum står naturälskaren Walter Berglund med sin Thoreu-inspirerade naturromantik och hans hustru Patti, som aldrig fick någon erkänsla för sina överdådiga idrottstalanger av sina föräldrar, de övertygade demokraterna.
Jag kan inte avgöra om bokens i grunden pessimistiska – eller i varje fall problematiserande – syn på frihetsbegreppet stämmer överens med hur vi ser på saken i Europa, men delar av den kan vi nog känna igen, inte minst när det gäller sätter att se på naturen, exempelvis Walter Berglunds fruktansvärda tillkortakommanden när han får chansen att bygga upp ett stort fågelreservat i samarbete med ett stort multinationellt företag vars enda intresse är att bryta mineral i enorma dagsbrott.

Babianer och vargar

Svenska vargar och sydafrikanska babianer är inte särskilt lika varandra. Men en sak har de gemensamt: de väcker starka känslor hos folk. Strax söder om Kapstaden på den avsmalnande udden som avslutas med Cape Point lever en stam av babianer som blir alltmer instängda av den expanderande Kapstaden. De var tänkt att aporna skulle hålla sig i ett reservat, Goma, men där rensade man bort de höga träd som de vill tillbringa nätterna i. Pinjer ansågs inte ursprungliga. Aporna hittade utmärkta pinjer vid byn Kommetie, där den sydafrikanska marinen byggt en rad bostadshus för sina anställda. Där fanns det trädgårdar med äppelträd, grönsaksodlingar och sophögar. Perfekt för babianer som äter det de hittar med minsta möjliga ansträngning. Det blev stora konflikter mellan babianerna och befolkningen när aporna hittade in i husen och snodde middagsmaten eller rörde om i soptunnorna. En man tog saken i egna händer och sköt tjugo djur utan att fråga om lov.
Den händelsen blev upptakten till kampanjen Babonns Matters som har till syfte att skapa bättre förutsättningar för både babianer och människor. Med insamlade pengar kunde man anställa så kallade monitorer som går omkring i byn och föser bort babianerna på dagtid samtidigt som alla som bor i byn får lära sig hur man ska göra för att undvika konfrontationer med de i princip fredliga aporna. Men babianhatet är starkt och det händer ofta att djur skadas och dödas trots att de är fridlysta.
Medan vi var i Kapstaden i mitten av januari kunde vi på nätet läsa rapporteringen om licensjakten på de svenska vargarna. En ofattbar 10 procentig åderlåtning av den lilla spillran av svenska vargar.
Det finns vissa likheter mellan den svenska vargdiskussionen och Kap-babianernas situation. Det finns människor som i stort sett utan rationella skäl hatar babianerna med samma lidelse som vissa svenskar hatar vargen.
Lika trist. Lika meningslöst.