Freedom av Jonathan Franzen

Jonathan Franzen slog igenom med romanen Corrections (Tillrättalaägganden heter den på sevnska). Det var en sorts klagosång över den amerikanska familjen.)
Den nya boken, som kom ut i USA i höstas heter kort och gott Freedom. (Jag antar att den svenska titeln kommer att bli Frihet). Det är en saftig sak på nästan 600 tättryckta sidor som det tog mig tre veckor att ta mig igenom. Inte på heltid, förstås, men om man räknar med att jag i genomsnitt har läst två timmar varje dag så handlar det om ungefär 40 timmars intensiv läsupplevelse.
Jag uppfattar romanen som ett slags gestaltad undersökning eller rent av dekonstruktion av det moderna frihetsbegreppet i ett konsekvent amerikanskt perspektiv.
Handlingen tar sitt avstamp i Kennedy-erans euforiska frihetsrus, eller vad man ska kalla det. Med denna demokraternas jordskredsseger tycktes det plötsligt för många- kanske framför allt intellektuella - amerikaner som om politiken kunde vara attraktivt instrument för att driva igenom goda idéer.
Naturligtvis blir det mycket komplicerat. Somliga skadas av den inneboende elitismen i den demokratiska sfären, andra dras in i halsbrytande politiska kompromisser som i stort sett eliminerer all ideliasm. Somliga driver sin frihetskänsla långt ut i total hänsyslös egoism, andra lämnar de demokratiska idealen för att ansluta sig till republikansk konservatism och ytterligare andra personer halkar omkring bland alla tankar och ideer i abolut förvirring.
Det låter kanske rörigt men romanen är mycket väl sammanhållen i en klassisk episk litterär tradition. Alla bokens huvudpersoner är nära relaterade till varandra genom släktskap eller erotisk attraktion . I centrum står naturälskaren Walter Berglund med sin Thoreu-inspirerade naturromantik och hans hustru Patti, som aldrig fick någon erkänsla för sina överdådiga idrottstalanger av sina föräldrar, de övertygade demokraterna.
Jag kan inte avgöra om bokens i grunden pessimistiska – eller i varje fall problematiserande – syn på frihetsbegreppet stämmer överens med hur vi ser på saken i Europa, men delar av den kan vi nog känna igen, inte minst när det gäller sätter att se på naturen, exempelvis Walter Berglunds fruktansvärda tillkortakommanden när han får chansen att bygga upp ett stort fågelreservat i samarbete med ett stort multinationellt företag vars enda intresse är att bryta mineral i enorma dagsbrott.