Thursday, December 11, 2008

Om Lucia

Att fira Lucia är en märklig tradition. Hemma i Värmland har den vissa rötter, men ingalunda med vitklädda lussebrudar, sång och kaffe i ottan! Snarare handlade det om att supa till på Luciadagen, föga barntillåtet om man säger så! Jag gissar att Artur Hazelius har ett finger med i det faktum att det blivit som det blivit. Han var mästare på att lukta sig till lokala traditioner och sedan stöpa om dom så att de passade på Skansen. Så är det t ex med midsommarfirandet och stora delar av julfirandet. Att det sedan blev den ”omstöpta”, modifierade och mer rumsrena variationen som spred sig över landet kunde ju inte han rå för!
Luciafirandet som vi ser det i dag har knappast mer än sjuttio-åttio år på nacken. Det var någon tidning (Stockholmstidningen?) som började med Stockholms Lucia någon gång på 1920-talet. Flickor fick skicka in bilder av sig själva och så fick läsarna välja. Ett slags skönhetstävling, helt enkelt. Litet som Idol. Lucian for sedan i kortege genom Stockholm och ”kröntes” av någon känd person inom kultur eller politik på Solliden-scenen. Detta spred sig över landet.
I min barndom kröntes Nordvärmlands Lucia i biografen Stjärnan i Torsby. En gång i början av 50-talet utsågs min pappa till den som skulle kröna Lucia. Det gjorde han, iförd prästdräkt, för högtidligt skulle det vara.
Hela familjen följde med till Torsby, en vinterutflykt på åtta mil i den nya bilen, en Ford Prefect med tre växlar. Efter programmet i Stjärnan bjöds vi på middag i restaurang Björnidet. Det var första gången jag åt kalkon och först gången jag åt oliver .
När vi for hem sent på kvällen lyste stjärnorna över skogen .

1 comment:

KW said...

hejsan! har du läst teatervetenskap?