Om filmen Couscous

Har varit på bio i kväll och sett en fransk film, Couscous. Den handlar om en frånskild algerisk invandrare som blir uppsagd från sitt jobb på ett båtvarv och bestämmer sig för att i stället öppna en couscous-restaurang. Det är faktiskt hela historien, och den tar två och en halv timme att berätta. Men det blev en fin biokväll, en berättelse om familj, värme och utsatthet. Man satt som på nålar och hoppades att det skulle gå vägen. Historien berättas genom en mängd människor, storartade måltider, starka känslor av kärlek, svek och försoning. Kanske blev den litet exotiskt romantisk här och där, men det uppvägdes med råge av huvudpersonens stillsamma värdighet. En riktig feel-goodfilm med någon sorts äkthet i sig. De flesta aktörerna är amatörer. Filmen är också litet krävande. Många scener är oändligt långa, känns som tagningar på upp till en halvtimme. Inte någon vanlig filmdramaturgi där inte. Och det kändes till slut bara bra.