Jag är ammad med Gustaf Fröding brukar jag säga. Det är man om man är i min ålder och uppväxt i Värmland. Min pappa kunde flera l-å-n-g-a dikter utantill. Och det kan jag med för den delen. Fröding skrev vers ungefär som Mozart skrev menuetter , det vill säga fullständight självklart. Jag tror inte det finns något nödrim eller något versmått som haltar. Att skriva vers var hans intrument helt enkelt.
Men sedan blir det svårare. Frödings liv pendlade mellan uppsluppen vitsighet och det absolut mest nattsvarta mörker man kan tänka sig. Han utvecklade tidigt grav alkoholism och hade sitt första delirium tremens när han var 28 år. En stor del av sitt liv tillbringade han på olika kurorter och sinnessjukhus. Hans erotiska liv var en katastrof. Han kunde skriva en lättsam dikt om folklivet i Värmland eller skriva en utsökt, avancerad, komplicerad dikt som En ghasel avsluta dagen på någon av Uppsalas skitigaste bordeller.
De tvärbranta kontrasterna i hans djupt tragiska liv är naturligtvis kittlande, men det har skrivits förvånansvärt litet dramatik om denna dramatiska människa. Häromåret kom psykiatriprofessorn Johan Cullbergs bok om skalden, som är ett mycket lyhört och inträngande försök att tolka Frödings liv i ett psykoanalytiskt färgat perspektiv. Fram steg en hanterbar tolkning, som också visade sig vara fruktbar och förnyande när det gäller Frödings texter. På något sätt fick de nytt liv.
Med boken som grund har nu Agneta Elers- Jarleman skrivit och själv satt upp pjäsen Kärleksköparen. Fröding naked. I föreställningen finns inlagda en rad tonsättningar av Frödings dikter av Gunnar Edander.
Det har blivit en fin föreställning, mer poetisk än dramatisk. Att Fröding ömsom spelas av en manlig skådespelare och av en docka tillför en speciell dimension. Men kanske att jag saknade en tydligare dramaturgi. Det blev litet stillastående och litet väl många upprepningar. Men fint ändå, väldigt fint.
No comments:
Post a Comment