I nästan tre år satt jag i långa perioder och skrev på en bok om Allan Edwall, skådespelare, författare, visdiktare och teaterledare. Men framförallt skådespelare. Redan på ett tidigt stadium stötte jag på problem Det fanns inga dagböcker, inga brevsamlingar. Hans privatliv var inte tillgängligt i djupare mening och den nuvarande chefen för hans teater vägrade att ställa upp ens för en kort intervju. Det som fanns var utsagor från kollegor, släktingar och kritiker samt en mängd av recensioner från 1952 till 1997, det år då han dog.
Men det räckte inte, manuskriptet blev magert , jag vet det. Den redaktör jag jobbat med försvann. Manuset är nu refuserat på sex förlag. Jag är medveten om dess brister - om inte annat har jag tvingats inse dess brister. Det har varit förlamande. Med tiden har jag kommit på att det skulle gå att stuva om delar av materialet till akademiska uppsatser. Så nu har jag anmält mig till 20-poängskursen i teatervetenskap vid Stockholms universitet. Sextiofem år fyllda. Ingen ska inte kunna komma och säga att jag inte är optimist
No comments:
Post a Comment