Om begreppet mainstream

I Dagens Nyheters Kulturbilaga anmäls i dag (den 28 augusti 2008) diktsamlingen ”Inomhuslektionen” av debutanten David Vikgren. Recensenten Anna Hallberg är inte njugg med superlativerna. Diktsamlingen ”är en av årets starkaste böcker”, skriver hon bland annat.
Det kan säkert vara sant, det betvivlar jag inte. Men det som får mig att bli fundersam över hennes text är att hon ställer Vikgrens uppenbarligen mycket komplexa dikt mot något som hon kallar ”den urvattnade mainstreamkultur som sprider sig på alla områden (---)”
Mådä?
Mainstream är ett sådant där slarvigt tuggummibegrepp som dykt upp på senare år. Uppenbarligen är det negativt, i varje fall för den utvalda grupp av skribenter som har tillträde till landets kultursidor. Jag tycker att det är ett riktigt uselt begrepp, som möjligen går att använda under informella diskussioner vid redaktionens kaffeautomat.
I den i övrigt väl reflekterade och genomarbetade recensionen i DN hör det inte hemma. I sammanhanget blir det bara snobbigt, för mig därmed - osant; jag blir misstänksam och undrar över Anna Hallbergs syfte med texten. Att dessutom ställa David Vikgrens diktsamling mot en anonym mängd andra odefinierade kulturella yttringarl är att göra honom en otjänst.
Jag tror inte att Anna Hallberg är en snobb. Jag brukar läsa hennes texter med intresse. I sommar har jag haft stor glädje av hennes dagliga diktanalyser.
Jag ser det som en tillfällig förlöpning.
Men frågan kvarstår: Vad menas egentligen med mainstream?
Tänk om någon skulle vilja ta upp begreppet och på allvar undersöka vad det står för. Det skulle vara mycket intressant.