Om att läsa om Arbogamorden

Jag vill inte läsa om Arbogamorden. Dert finns ingenting att tillägga. Höromdagen hade en av kvällsdrakarna (AFTONBLADET?) ett absolut jätteruskigt löp: Därför är hon så oberörd . Jag frågadar mig: Vilket ansiktsuttryck kan man förvänta sig hos människa som tycks komma att dömas för fruktansvärda brott: en människa som så våldsamt förbrukat sin framtid. Ska hon vrida sig i skuld och förtvivlan offentligt? Ska hon visa medlidande och ånger för att göra läsarna på bättre humör? Inte vet jag, men däremot vet jag att denna journalistik är ett sätt att underblåda rena hyeneinstinkter. Det enda värdiga och möjliga, som jag ser det, är tystnad och glömska.Glömska kan vara helande, och det för alla inblandnade. I dag får vi oss till livs mammans historia i både AB och Expressen, tydligen med någon sorts dokumentär i TV4 som ursäkt. Jag betackar mig. http:.ab